Svensk Osteopat          Tlf +46 704 42 77 66

Spondylolistes - kotglidning

22.02.2026

Kotglidning kallas medicinskt för spondylolistes (ibland spondylolisthesis på engelska). Det innebär att en kota har glidit framåt i förhållande till kotan under.

Medicinsk förklaring

Kotglidning sker oftast i ländryggen, särskilt mellan L4–L5 eller L5–S1.

Vanliga orsaker

  1. Isthmisk spondylolistes
    – En defekt eller stressfraktur i kotbågen (pars interarticularis), vanligt hos unga idrottare.

  2. Degenerativ spondylolistes
    – Förslitning av diskar och facettleder, vanligare hos äldre.

  3. Medfödd svaghet i kotans bakre delar

  4. Trauma

  5. Mer sällsynt: tumör eller infektion

Vad händer anatomiskt?

  • Kotan glider framåt.

  • Disken och facettlederna belastas annorlunda.

  • Nervrötter kan komma i kläm → smärta, domningar eller svaghet i ben.

Symtom

  • Ländryggssmärta

  • Stelhet

  • Smärta som strålar ner i ben (ischias)

  • I svårare fall neurologiska bortfall

Gradering

Man graderar kotglidning i 4–5 steg beroende på hur stor förskjutningen är (Meyerding-klassifikation).

Behandling (medicinskt)

  • Fysioterapi (stabiliserande träning)

  • Smärtlindring

  • I vissa fall korsett

  • Operation vid svår nervpåverkan eller uttalad instabilitet

Osteopatisk förklaring

Ur ett osteopatiskt perspektiv ser man kotglidning inte bara som en lokal förskjutning, utan som en del av kroppens helhetsfunktion.

Grundprinciper inom osteopati:

  1. Struktur och funktion hör ihop

  2. Kroppen har självläkande förmåga

  3. Kroppen fungerar som en helhet

Osteopatens syn på kotglidning:

  • Kotglidningen ses som ett resultat av långvariga spänningar och obalanser.

  • Nedsatt rörlighet i bäcken, höfter eller bröstrygg kan öka belastningen i ländryggen.

  • Fasciella spänningar kan bidra till kompensatoriska mönster.

  • Muskler som multifider och transversus abdominis kan vara svaga eller hämmade.

Osteopatisk behandling kan inkludera:

  • Mjuk mobilisering (inte manipulation direkt på instabil nivå)

  • Behandling av bäcken och höfter

  • Fasciella tekniker

  • Andningstekniker

  • Råd kring hållning och rörelsemönster

  • Stabiliserande träning

Viktigt: En osteopat behandlar inte genom att "trycka tillbaka" kotan, utan arbetar med att förbättra funktion och minska belastning.

Spondylolisthesis is the medical term for vertebral slippage (sometimes called spondylolistes in Swedish). It means that one vertebra has slipped forward in relation to the vertebra below it.

Medical Explanation

Vertebral slippage most commonly occurs in the lumbar spine, especially between L4–L5 or L5–S1.

Common Causes

Isthmic spondylolisthesis
– A defect or stress fracture in the pars interarticularis (part of the vertebral arch), common in young athletes.

Degenerative spondylolisthesis
– Wear and tear of the intervertebral discs and facet joints, more common in older adults.

Congenital weakness in the posterior elements of the vertebra


Trauma

Less common causes: tumor or infection

What Happens Anatomically?

  • The vertebra slips forward.

  • The disc and facet joints are loaded differently.

  • Nerve roots may become compressed → causing pain, numbness, or weakness in the legs.

Symptoms

  • Lower back pain

  • Stiffness

  • Pain radiating down the leg (sciatica)

  • In more severe cases: neurological deficits


Grading

Spondylolisthesis is graded in 4–5 stages depending on the degree of displacement (Meyerding classification).

Medical Treatment

  • Physiotherapy (stabilization exercises)

  • Pain relief medication

  • In some cases, a brace

  • Surgery in cases of significant nerve compression or pronounced instability


Osteopathic Explanation

From an osteopathic perspective, vertebral slippage is not viewed solely as a local displacement, but as part of the body's overall functional pattern.

Core Principles of Osteopathy

Structure and function are interrelated

The body has self-healing capacity

The body functions as a whole

The Osteopathic View of Spondylolisthesis

The slippage is seen as the result of long-standing tension and imbalances.

Reduced mobility in the pelvis, hips, or thoracic spine may increase load on the lumbar spine.

Fascial tensions may contribute to compensatory movement patterns.

Muscles such as the multifidus and transversus abdominis may be weak or inhibited.

Osteopathic Treatment May Include

  • Gentle mobilization (not manipulation directly at the unstable level)

  • Treatment of the pelvis and hips

  • Fascial techniques

  • Breathing techniques

  • Advice on posture and movement patterns

  • Stabilizing exercises

Important: An osteopath does not treat spondylolisthesis by "pushing the vertebra back into place," but rather works to improve function and reduce mechanical strain.

Share
Skapa din hemsida gratis!